Utan personligt ansvar

Open bookEfter att i mitt förra inlägg ha skrivit en recension av Lena Anderssons storsäljande succéroman Egenmäktigt förfarande, tänkte jag nu som utlovat göra samma sak för dess fristående uppföljare “Utan personligt ansvar”. För det är just vad den kallas – en fristående uppföljare – även om jag personligen inte ser vad som är så särskilt fristående med den. Boken beskriver samma Ester Nilsson som vi får följa i Egenmäktigt förfarande, men ett par år efteråt.

Den här gången kastar sig Ester Nilsson in i ytterligare en olycklig romans, men denna gång med skådespelaren Olof Sten. Hon förälskar sig precis lika snabbt, men den här gången får man nästan intrycket av att det är mer metodiskt och systematiskt utvecklande av känslor än vad det är en genuin förälskelse. Det är även uppenbart att Ester har lärt sig av sina misstag den här gången, så precis i början av deras relation – innan det ens finns någonting som egentligen går att kalla för en relation – så berättar Ester för Olof Sten att hon har för avsikt att satsa på dem, och att hon vill vara med honom.

Problemet är ju bara att det i vanlig ordning finns en annan kvinna, och av just den anledningen så tänker väl Ester att det är extra viktigt att vara tydlig. Det var ju samma sak som hände med Hugo Rask några år tidigare, och rätt var det är så är en väldigt snarlik berättelse igång.

Och för den som inte känner till det, så var det tydligen Lena Anderssons avsikt att de här två böckerna skulle läsas i ett svep. Hon skrev dem som två delar av samma roman, men förlaget ville att man skulle dela upp det i två släpp, och så blev det. Den är väldigt lik den första boken, men samtidigt en helt ny berättelse. Jag ger den 4 av 5 bokpärlor. Om man gillar Egenmäktigt förfarande kommer man garanterat även att gilla den här!

ADD YOUR COMMENT