Egenmäktigt förfarande

Document binder with PROCEDURE word on label place on blank process procedure flow charts, sepia tone image, work instruction conceptJa, vem av oss har inte hört talas om Lena Anderssons storsäljare Egenmäktigt förfarande? Succéromanen som vann Augustpriset för några år sedan har nu också blivit en teateruppsättning, och berättelsen om Ester Nilsson och Hugo Rask kan vid det här laget knappast ha gått någon obemärkt förbi.

Och det är just så historien börjar: med den kulturarbetande Ester Nilsson, som trots att hon sedan flera år bor tillsammans med sin pojkvän i deras gemensamma lägenhet i Stockholm, faller handlöst för den berömda konstnären Hugo Rask. Ester får i uppdrag att skriva om honom, och när hon börjar göra sin efterforskningar förälskar hon sig nästan redan innan hon ens träffat honom. Hon hittar honom på ett av hans framträdanden, presenterar sig, och så börjar de umgås. I början är deras samtal långa, intressanta och livliga, och snart inleder de vad som i alla fall enligt Ester bäst kan beskrivas som en relation. Hon gör slut med sin pojkvän och de flyttar isär, och hon bestämmer sig snabbt för att Hugo Rask är mannen i hennes liv. Frågan är bara om Hugo Rask känner samma sak som Ester?

Vi kastas in i en emotionell katt- och råttalek, där Ester hela tiden jagar efter Hugo i naiv tro om att hon kan konvertera honom till att bli lika kär i henne som hon är i honom. Och ju längre berättelsen går blir det tydligare och tydligare för oss som läsare att deras relation inte är bra för Ester, men hon klänger sig fast vi hoppet och tron om att det ändå kan fungera.

Det här är en helt otrolig bok – när jag började läsa den kunde jag inte sluta förrän jag var klar. Den får utan tvekan 5 av 5 bokpärlor, och i nästa inlägg kommer jag titta närmare på Lena Anderssons uppföljare.

ADD YOUR COMMENT