Allt jag inte minns

1468215780925De flesta av oss som är intresserade av nutida svensk skönlitteratur har förmodligen hört talas om Jonas Hassen Khemiri någon gång. Han debuterade med romanen “Ett öga rött”, som senare också har blivit en påkostad svensk film. Ett öga rött utmärkte sig genom användandet av så kallad invandrarsvenska, som boken faktiskt var skriven med, ur en ung invandrarpojkes perspektiv. Den är otroligt häftig och viktig, så om ni inte har läst den så gör det!

Men i det här inlägget är det faktiskt inte Ett öga rött jag tänkt prata om, utan Jonas Hassen Khemiris senaste roman “Allt jag inte minns”, som han förra året vann Augustpriset för.

Allt jag inte minns beskriver hur författaren själv bestämmer sig för att börja nysta i den unga killen Samuels liv och tragiska död. Där finns antydningar om en brand som ska ha ägt rum, och det är till en början inte riktigt klart vad Samuel hade med den att göra. Och parallellt med att vi för följa författarens (underförstått Jonas Hassen Khemiri själv) efterforskningar så sugs vi igenom hans intervjuer med Samuels vänner och anhöriga, in i flera andra tidslinjer.

Berättelserna ställs mot varandra, och de olika vännernas vittnesmål och intervjusvar står inte sällan i konflikt med varandra. Hela upplägget bygger sakta med säkert upp bokens ofrånkomliga tematik: minnet, och hur vi minns. Karaktären Samuel säger sig enligt vittnesmålen ha haft väldigt dåligt minne, och själv lidit oerhört av det, och därifrån skiljer sig tolkningarna av varför saker och ting slutade som de gjorde, och varför han levde sitt liv som han gjorde.

Allt jag inte minns är en stark och skickligt berättat roman, som allt eftersom tar oss närmare och närmare sanningen. Jag tycker inte riktigt lika mycket om den som vissa av hans tidigare böcker, men den är ända väldigt bra. 4 av 5 bokpärlor!

ADD YOUR COMMENT